Leksaker i vardagen.

Det slutar aldrig att förundra mig hur lite barnen leker med sina leksaker. Lekrummet är fullt av de mest fantasiska leksaker som bara står och samlar damm. Sen kan de roa sig ganska länge med de mest vanliga saker. Stenar, knappar och kinesiska ätpinnar.

Leksaker överallt

Vanligtvis blir jag helt GALEN på alla leksaker som ligger strödda runt om i hemmet. Små skitsaker som invaderar allt ledigt utrymme. Men dessa förhatliga leksaker är ju också underbara tecken på att här hemma hos oss bor det just nu småbarn.

Det är ett privilegium att ha dem här hos oss, småbarnen. För även om det är mycket intensivt nu när de är små, vilda och egensinniga, är jag ändå medveten om hur fruktansvärt kort denna tid är. Den här underbara tiden i livet då barnen är mest bara våra egna att rå om.

Just detta slog mig imorse när jag vände mig om i min sovmorgonsäng och rullade över den obekväma lilla leksaksbilen. Jag är lyckligt lottad.

Så onödigt

Nu har första julklappen gått sönder.

Tre spel till priset av ett. Producerade i Kina av billig arbetskraft. Gjorda i plast och papper som har utvunnits någonstans i välden till stora miljökostnader. Skickat till importören i Spanien som skickat vidare till affären på Kanarieöarna. Köpt med omtanke av spanska släktingar som tänkte att tre spel för priset av ett var ett kap. Inslaget i julklappspapper, förpackat i kartong, och skickat till Stockholm.

Spelen skräpar på hyllan någon vecka innan de tas fram och provspelas med. Den billiga plasten och låga produktionskostnaden märks på en gång spelen packas upp; de är rangliga och teckningarna oinspirerande. Dessutom är de för ostadiga och pillriga för de små barnhänder de var avsedda för. Två dagar senare är det första trasigt. Jag försöker rädda det som går – men i ärlighetens namn går det inte alltid att rädda skit. Till soporna.

Så urbota dumt. Sådant onödigt resursslöseri. Känner mig också så otacksam.

Förlåt!

När min dotter var två år gammal fick hon i present en liten väska full av badankor. Minst 15 stycken! Hon älskade att bada med dem alla och det såg också väldigt kul och gulligt ut. Jag visste ju redan då om faran med kemikalier i plastleksaker men trots det lät jag henne ha dem kvar. Det tog nästan ett år innan jag erkände min oro och tog bort dem.

Hur kom det sig att jag inte gjorde det på en gång?

Det var en omtänksam present från en nära och kär till min dotter och jag kände att jag inte orkade med att vara den tråkiga, överbeskyddande och miljöfanatiska domedagsmamman. Inte för att jag tycker att jag är det, men ibland får jag för mig att andra ser på mig så. Fast jag säger egentligen ju inte nej till de flesta plastleksaker, kläder av undermålig och oetisk produktion, och skräpmat av halvfabrikat – utan jag bejakar ekologisk och smakrik mat, utvecklande leksaker av hög standard, och en miljösmart garderob av kvalitet.

Men för de som inte tänker som jag kanske mina val ter sig som lite trista eller underliga. Så jag undertryckte min oro för att inte såra en annan vuxen. Förlåt min älskade dotter!

Shit!

 Det är säkert vad mången förälder utropade när de såg rapporten från SVT om förekomsten av skadliga kemikalier i leksaker.

Det gäller framförallt, men inte endast, leksaker tillverkade i länder med bristfällig lagstiftning. Dessa leksaker importeras i mängder till Sverige och tonvis med leksaker från Kina har delats ut till barn nu i jul. Leksaker som kan innehålla reproduktionsstörande ftalater, utvecklingshämmande bly och allergiframkallande parfymer. Tomten borde skämmas!

 

Barnkritor

I senaste nyhetsbrevet från leksaksaffären EkoLeko kom en varning för att vanliga barnkritor kan innehålla bly. Eller kanske mer en varning för att blint förlita sig på att leksaker som säljs i vanliga svenska butiker är säkra för barnen. När EkoLeko talade med Kemikalieinspektionen, som regelbundet testar leksaker för förbjudna ämnen, berättade de att nyligen hade de hittat ett paket med kritor som innehöll 17% bly. Det är mycket av ett mycket skadligt ämne.

Bly är förbjudet i leksaker eftersom det bl.a. försämrar den mentala utvecklingen hos barn. Det är så trist att vi inte ska kunna lita på att leksakstillverkare och försäljare vill barnen väl, eller åtminstone inte vill orsaka dem skada. Men så är inte alltid fallet, för även om bly är förbjudet i leksaker enligt svensk lag finns det alltid de som för att tjäna en hacka gärna bryter mot både lag och moral.

Själv försöker jag att handla endast från seriösa tillverkare med ambitiösa miljömål. Ekologiska och giftfria leksaker, helst ekologiskt certifierade om möjligt. Och det är ju så att billigt sällan är bäst och ytterst sällan är producerat med omsorg för barn och miljö.

Ekologiska konformade barnkritor

Bebisens kramigaste vän kaninen NooNoo

En given present till det lilla barnet är ju mjukisdjuret. Det ska vara ett riktigt kramigt gosedjur som tål det mesta från kladdiga kramar till häftiga kastas-i-luften lekar.

Kaninen NooNoo är en just en sådan vän. Mjuk och kramig. Välgjord, hållbar och tvättbar. Den är av en mycket enkel design, helt i vitt, för att stimulera barnets fantasi. Och så har den en liten bjällra inuti som plingar så sött 🙂

Barnkalas

I vissa situationer är det snäpp på omöjligt att hålla på sina gröna principer. Detta gäller framförallt barnkalas. Ett barnkalas innehåller by default massor av socker, tillsatser, plastleksaker och slit och släng i alla möjliga former. Och barnen har såklart skitkul, vem vågar ifrågasätta detta?

Helgen har bjudit på två fina kalas. Den första utmaningen som förälder till inbjudet barn är väl att hitta en present som är rolig, lagom prisklass och eko-reko. Den andra utmaningen är ju att ta hand om sitt sockerstinna barn efteråt.

Jag tycker att vi hittade en jättebra present, det blev samma till en femåring och till en sjuåring. Dessutom klarade leksaken testet för en bra present – mitt eget barn önskar sig nu en sådan till jul.  

Det blev ett pyssel set där man återvinner papper genom att göra egna papperspärlor.  

Giftfri lek?

Jag läser i nyhetsbrevet från Kemikalieinspektionen om det nya leksaksdirektivet som gäller från och med den 20 juli i år. Det är glädjande att direktivet innehåller mer omfattande regler om kemikalier i leksaker bl.a.

•  Ämnen klassade som cancerframkallande, arvsmasseskadande eller reproduktionsskadande förbjuds i leksakens delar som barnet kan komma åt.

•  55 allergiframkallande doftämnen förbjuds i leksaker.

•  Lägre gränsvärden för 19 farliga metaller för hur mycket av ämnet som får läcka ut ur  leksaken.

Mycket bra att lagen skärps när det gäller farliga kemikalier i leksaker. Men om vi vänder på det så betyder det ju att fortfarande idag så är 55 allergiframkallande ämnen tillåtna i leksaker; att cancerframkallande, arvsmasseskadande eller reproduktionsskadande ämnen är tillåtna ÄVEN i de delar av en leksak som ett barn kommer åt; och att 19 farliga metaller får finnas i OCH får läckas ut ur leksaken.   

Nu blir det ändring på just dessa punkter i alla fall även om man kan tycka att farliga ämnen borde vara totalt förbjudna i saker till barn. Punkt slut liksom.  

Jag hoppas att vi snart får se fler småbarnsleksaker var av naturliga och ekologiska material på marknaden för vi har verkligen ingen rätt att experimentera med barnens hälsa och framtid så som vi gör nu.

Den giftiga badankan.

Ännu en gång har det forskats och upptäckts att det läcker gifter ur mjuka plastsaker. Syntetiska textilier och plastprodukter testades och en tredjedel visades läcka farliga kemikalier till vatten, av tretton testade barnprodukter var fem giftiga. Det är framförallt mjuk plast som innehåller och läcker skadliga kemikalier.

Detta är produkter och leksaker som så gott som alla barn kommer i kontakt med regelbundet. Det är mycket illa när det gäller saker som kan läcka gifter till badvattnet eller när det gäller kläder som sitter tätt inpå huden. Även i mitt eget någorlunda plastsanerade hem smyger det sig in giftiga produkter i form av presenter och gåvor från välmenande nära och kära. Och självklart skräp-gratis-leksaker som ideligen prackas på barnen.

Det var länge sedan som badankorna åkte ut hos oss. Men trots min dedikation åt miljösnälla och giftfria barnprodukter så hittar jag efter en snabb inventering genast dessa misstänkta objekt:

Badboll – reklam.

Armpuffar – födelsedagspresent.

Dansklänning i syntet – ALLA har en sån med Hello Kitty pappa!

Hopprep. Men det borde inte vara lika farligt så länge inte lillen tuggar på det.

Vad gör jag nu då? Ska jag ta dessa saker ifrån mina barn? Vilket ansvar som ligger på våra föräldraaxlar.

Skandal!