I sista stund och med lite magont har jag deklarerat. Till nästa år får jag samma bakläxa som förra året – ha bättre ordning, ha bättre koll och deklarera tidigare. För när bokslut och deklaration äntligen är gjort och jag vet säkert hur läget är får jag en underbar känsla av kontroll.
Deklarationen har fått mig att fundera över det där med personliga koldioxidrationer, idén att vi alla tillåts en begränsad mängd utsläpp av koldioxid eller växthusgaser till atmosfären per år.
Jag undrar hur min koldioxiddeklaration för 2011 skulle se ut?
Elen jag köper är förnybar, dvs. i princip inga växthusgasutsläpp. Men värme och varmvatten ingår i hyran så det är svårt att veta hur mycket utsläpp det har medfört.
Tur och returflyg till Las Palmas blir 8642km flygresa. Flyg genererar ca 0,16 kg CO2/person-kilometer, så det blir 1383 kg CO2. Jag tog hjälp av sidan http://www.klimatbalans.se för en estimerad uträkning. Men hur beräknar jag utsläppen från bostaden där?
Vi lånar en bil ibland och har koll på hur mycket vi tankar så de utsläppen skulle ganska enkelt gå att räkna ut.
En stor utsläppspost är ju allt vad vi konsumerar i form av mat, kläder och andra prylar och underhållning. Detta är i princip omöjligt att räkna ut själv.
Jag kan med andra ord inte säga att jag idag alls vet hur stora mina utsläpp är. Tänk vilken koll jag skulle ha om jag varje år var tvungen att deklarera mina utsläpp av växthusgaser. Jag skulle ha stenkoll på vilka produkter och upplevelser som är klimatsmarta och vilka som inte är det. Med facit i hand varje år vore det mycket svårt att ignorera min personliga klimatpåverkan. Det skulle inte längre gå att döva ett dåligt miljösamvete för den där flygresan med att jag faktiskt alltid köper ekologiska bananer och är en höjdare på att sopsortera.
Mitt bästa köp på länge är den här superfina glasflaskan från Stockholms Stadsmuseum. Flaskan bär texten Stockholms kranvatten och den fyller jag naturligtvis med just kranvatten varje dag för att ha med mig i väskan.
